Den där koftan har en historia för sig. Från början var det jag själv som skulle sticka mig en sådan. Och jag stickade en och blev klar med den men när jag skulle klippa upp den blev det fel. Åh, så besviken och ledsen jag blev. Var övertygad om att det inte skulle gå att rädda den men som så många gånger förr fixade snälla mamma problemet. När jag skulle pröva koftan insåg jag dock att den var alldeles för stor. Jag hade stickat på tok för löst och en storlek S var snarare en storlek L. Suck och dubbelsuck.
Fick då ta över mammas exemplar som hon gjort åt sig själv och min kofta fick min moster i stället - vilket hon blev glad för. Testade mammas kofta några gånger men nja, den kändes alldeles för stor. Så snälla mamma ryckte in igen och gjorde en ny till mig - i rätt storlek (& sin kofta fick hon tillbaka). Och koftan i rätt storlek hade hon med sig när hon kom nu i helgen och den satt som en smäck :). Lycka!!
Nancy-kofta made by mummy.
Men tro nu inte att jag gav upp mitt stickande. Nej då. Ibland kan jag vara rejält envis och så var det även i det här fallet. Jag började om och gjorde en kofta i annat garn och andra färger. Mamma hjälpte mig att montera den i helgen så den också blev färdig.
Nancy-kofta made by me.
Så nu har jag två Nancy-koftor: en lite vårigare och en lite höstigare. Och vem vet, i framtiden kanske det blir ytterligare någon mer till samlingen.
Hoppas ni fått en fin start på veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!