Att inte riktigt veta vad man längtar efter.

Så var det torsdag igen. Ännu en jobbvecka har avslutats och vardagarna rullar på. Och det är just det där, det bara rullar på. Dagarna bara går och det känns som all tid bara går till att jobba, skjutsa och hämta, laga mat, tvätta, handla - ja alla vardagliga saker helt enkelt.

Och i dag slog det mig igen: ska det vara så här? Jag vet att jag vill ha något att se fram emot men jag vet inte vad jag vill se fram emot. Vill se något annat men jag vet inte vad. Vill resa bort men vet inte var. Vill uppleva äventyr men vet inte vilket slags äventyr. Det enda jag vet är att jag längtar efter något men jag vet inte efter vad.

Tänk så skönt det vore att veta vad man vill uppleva och våga göra slag i saken när det gäller vad man drömmer om. Att vara mindre velig. Men det är väl sån jag är - velig och obeslutsam. Förhoppningsvis kommer det ändra sig i takt med att man blir äldre och klokare ;).

En sak vet jag att jag längtar efter: fler underbara skidpass i soluppgången.

Annars fortsätter projekt-få-energin-tillbaka här hemma. Än så länge går det trögt men jag sover bättre och längre och boostar mig c-vitaminer och andra nyttigheter. Så än finns det hopp om att energinivåerna snart ska vara påfyllda igen.

Hoppas ni har en fin torsdagskväll!