Vaknade tidigt i morse och efter frukost och påbylsning av träningskläder stack jag ut i spåret innan solen gick upp. Även om det skulle visa sig att jag tagit på mig på tok för lite kläder (var som en isbit när jag kom tillbaka till stugan) och även om det gick tungt i spåret (nysnö och runt - 20) så var det en helt magisk morgon! Det är onekligen sådana här stunder som ger så himla mycket mer än bara träning.
När jag hade tinat upp och vi hade packat ur stugan hade solen letat sig upp på himlen och vi ville ut i finvädret. Emma och jag passade på att ta oss en skidtur när M skulle ut och träna. Hon pinnade på bra och vi hade riktigt roligt i spåret. Och det är ju de där stunderna som är så värdefulla. Att göra sådana saker tillsammans. Det är dessa barndomsminnen som är de allra starkaste från min egen uppväxt: när jag och mamma eller pappa gjorde sånt här tillsammans.
Hoppas ni haft en fin söndag!
Kram Carina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!