Kan nog inte förneka det längre.

Det går väl inte att förneka det längre. Takdropp och fågelsång. En sol som värmer och tinar det där snötäcket som ligger på marken. Vintern börjar nog tyvärr lida mot sitt slut. Det är en ny årstid som knackar på dörren och vill göra sitt intåg. Och hur mycket jag än älskar vårvintern - för det gör jag - lika mycket förtränger och förnekar jag att vintern börjar närma sig slutet.

För jag vill inte! Jag vill ha kvar snön och fina vinterdagar. Jag vill att vintern ska vara minst en månad till och inte lämna oss förrän tidigast i slutet av mars/början av april. Jag är inte klar än. Jag har inte åkt tillräckligt med skidor än. Jag har inte haft tillräckligt många dagar med snö än. Jag vill ha vintern kvar länge, länge.

Tog mig ut på ett skidpass efter jobbet och innan junior skulle hämtas och oj så fint det var. Jag har sagt det förut och säger det igen: detta är balsam för själen. Dessa stunder är så värdefulla och ger så himla mycket. Utan att få vara i naturen och utan att få träna vet jag inte hur livet i övrigt skulle fungera.

Riktigt fint ute på myrarna i dag. 

(dålig mobilbild då jag glömde lill-kameran hemma)

Livet i övrigt då? Ja för tillfället går det i 120 och det har varit galet mycket den här veckan. Men nu tror jag att jag har läget under kontroll och kan njuta av de dagar som återstår.

Ska nog försöka sticka några varv på tröjan jag håller på med nu i kväll och sen måste jag ju se dagens avsnitt av Hem till gården. Pensionärsvarning på mig jag vet, men det står jag för :).

Ha det fint!