Anti.

Vet inte vad som händer med mig men plötsligt är det som att luften totalt har gått ur mig. Allt och då menar jag precis ALLT är jobbigt just nu. Att sova är jobbigt, att inte sova är jobbigt. Att vara ute är jobbigt, att inte var ute är jobbigt. Att komma på vilken mat man tycker om är jobbigt, att inte komma på vilken mat man tycker om är jobbigt. Att träna är jobbigt, att inte träna är jobbigt (här menar jag psykiskt och inte fysiskt). Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst men jag tror ni förstår vad jag menar.

Jag fattar verkligen inte vad som hänt?? Vanligtvis brukar jag ha fullt med energi och lust att göra saker men nu är allt puts väck. Det känns som om jag skulle kunna somna när som helst och var som helst bara jag tillät mig själv det. Ska det vara så här??

Nej, nu är det dags att försöka rycka upp sig och göra något åt det här. Kan ju inte gå runt som en gammal gnäll-kärring. Det förestående miljöombytet och den friska alpluften kommer förhoppningsvis att ge mig kraft och energi tillbaka och jag kommer (hoppas jag) komma tillbaka utvilad och som en ny människa efter vår semester i Italien.

I kväll blir det några avsnitt av Solsidan och efter några välbehövliga skrattattacker kan ju knappast allt vara jobbigt längre.

(här till höger bjuder jag på en härlig sommarbild från sommarstugan, det är nästan så att jag längtar lite dit.......)