header

header

31 januari 2014

Skidor, skridskor & bio.

I morse var jag ute i skidspåret igen efter ofrivillig vila i två dagar. Usch, det där med att vila är inte min grej men det verkar ha gjort susen. Visserligen var jag trött men den värsta stumheten i benen var borta. Kunde t.o.m. gasa på lite emellanåt :). Skönt var det hur som helst och absolut den bästa starten på dagen.

Hemma igen städades undervåningen. Jag har äntligen kommit på att man behöver inte städa hela huset på en gång (även om det är skönt att ha det gjort). Lite lunch och snöskottning på det och sen var det dags att hämta Emma.

I dag hade hon bestämt att hon ville åka skridskor efter skolan. Så skridskor och hjälm packades in i bilen och när jag hämtat henne for vi till planen. Ett stooort kliv gällande skridskoåkningen har hon tagit sen förra året. Och jag fick göra både köttbullar, kossor och tuppar på skrillorna. Är tämligen säker på att förbipasserande fick sig ett gott skratt men det bjuder jag på :).

Det är inte helt lätt att hinna med när det görs köttbullar.

I kväll blir det bio för mig och Emma. Filmen Frost har premiär och vi kör en biokväll tillsammans. Mysigt ska det bli och jag tror vi ser fram emot det lika mycket båda två. Jag älskar nämligen tecknad film!

Hoppas alla får en riktigt trevlig fredagkväll!

30 januari 2014

Något jag inte gjort tidigare.

I dag på jobbet höll jag på att somna och mådde allmänt risigt. Då kände jag att gränsen var nådd. Jag tog helt enkelt och stängde ner allt och for hem och bäddade ner mig. Så här har jag inte gjort tidigare. I vanliga fall brukar jag bita i hop och jobba fastän jag mår dåligt men inte i dag.

Så det blev en dag i sängen för min del. Försökte sova men det gick inget vidare. Har väldigt svårt att koppla av och sova på dagtid även fast jag skulle behöva. I stället blev det lite bokläsning och tittande på paddan. I bland måste man helt enkelt lyssna på kroppen. Nu hoppas jag att dagens vila ska göra susen och det ska kännas bättre i morgon.

Ledig i morgon och jag hoppas kunna inleda dagen med ett skidpass men dagsformen får helt enkelt avgöra om det blir så eller inte.

Trevlig kväll!

29 januari 2014

Varför blir det så här?

Oj, oj, oj så det har väntats på denna onsdag. Är det onsdag snart? Hur många dagar är det kvar till onsdag?? Ja, så har det låtit sen i fredags då vi bestämde att en av Emmas klasskompisar skulle följa med efter skolan och leka. Och i dag var det ju äntligen onsdag och dags för Wilma att komma hit för första gången. Nu skulle det lekas och ha kul, eller??

Kan säga att junior här hemma inte var på humör för fem öre. I stället skulle hon sitta i soffan bredvid mig och häcka. Inte leka fastän kompisen kom med en massa förslag. Nej, i stället var det bättre att tjura. Kan säga att jag skämdes och tyckte det var riktigt jobbigt. Jag försökte förklara och få henne på bättre tankar men icke. Varför blir det så här? Det skulle jag gärna vilja veta.

Vila från träningen i dag och det suger kan jag lova. Skulle verkligen (efter eftermiddagens prövningar) behövt ut och ventilerat lite men kroppen är inte alls med på noterna. Benen är stumma så fort jag tar några steg och kroppen är trött, riktigt trött. Önskar jag bara kunde få ta en paus från allt och ladda batterierna och komma tillbaka pigg och som vanligt. Inga glada tongångar här i dag men så är det just nu. Hoppas det vänder snart.

Trevlig kväll!

28 januari 2014

T.I.S.D.A.G

Alltså, hur länge är det möjligt att gå runt och vara trött och seg?? Det börjar kännas som ett konstant tillstånd. Ett tillstånd som det blir allt svårare att ta sig ur. Det är ju inte så här man vill känna sig. Nej, så klart vill man vara pigg. Fylld av energi. Känna att man orkar hur mycket som helst. Eller åtminstone ganska mycket. Men så är det tyvärr inte för tillfället. Vet inte riktigt vad det beror på. Men men, det ordnar sig nog till slut.

Trött eller inte. I dag blev det ett lunchpass på skidorna igen. Har man bestämt sig så har man. Sikten var betydligt bättre gentemot i går kväll. Mörker, blåst och snö som kändes som småspik + att jag hade glömt skidglasögonen gjorde att jag såg nada i utförsbackarna. Tur då att man känner till var det svänger och vet när det är dags att börja trampa i kurvorna för att inte fara rakt ut i skogen :). I dag var det betydligt bättre väder men formen blåste nog bort i vinden i går. Fy katten vad tungt det gick men jag genomförde passet som jag tänkt. I morgon blir det dock vila från träning. Både huvud, armar, ben, tja hela kroppen behöver det.


Ofrivillig vila från fotograferingen blir det just nu. Tiden räcker helt enkelt inte till. Har så många idéer som jag vill genomföra. Men när man inte riktigt hinner med själva fotograferandet så kan man ju förkovra sig i fotokurser. Sitter en del på Moderskeppet och ser den ena intressanta kursen efter den andra. Och det är ju inte det sämsta :).

Nu dags för nattning av den lilla (som inte är så liten längre…..). Och sen blir det till att titta i en guide om N Y som kom med posten i dag :).

Trevlig tisdag!


27 januari 2014

Lika nu som då.

Hjärtklappning. Ont i magen. Nervös. Orolig. Mår illa. Onödig energi slösas. Ångest. Vill så gärna. Men det går bara inte.

Skulle så gärna vilja stå på startlinjen än en gång. Bara för att det är roligt. Ge mig iväg och köra järnet. Bara bry mig om min egen prestation. Men det går inte. Det är lika nu som då. Så fort det är en prestation inblandad. Tidtagning. Något mätbart. Andra kommer se hur jag presterat. Då går det inte.

Jag skulle så gärna vilja kunna ta en tävling bara på skoj. Göra det bara för att det är roligt. Inte känna någon press. Och det är ingen som sätter någon press på mig. Mer än jag själv. Och den pressen är inte rolig kan jag lova. Den pressen har lett till många sömnlösa nätter. Ont i magen så fort det var dags för en tävling. Det spelade ingen roll hur bra jag presterat på träning. Så fort det var tävling gick det inte.

Och det är lika nu som då. Hade i princip fixat en startplats till en tävling jag så gärna vill åka. Men så kom de välbekanta känslorna och den sömnlösa natten. Lika bra att inse att det inte är någon idé. Varför utsätta sig för saker man mår riktigt dåligt av? Även om man så gärna vill.

Nej, det är bara att inse att vissa saker blir inte bättre med åren. Hur gärna man än vill. Vissa saker gör man bäst i att klara sig utan. Även om man inte riktigt vill erkänna det. Fasen, att det ska vara lika nu som då.
Glädje! - det är ju så det ska kännas.

Blåst och små vassa snökorn som yr gjorde att dagens tänkta skidpass slopades. Bara det inte hade blåst så mycket hade det gått bra. Gillar verkligen inte kylan som följer med vinden. Som gör att man blir kall ända in i märgen. Nej, det blir till att hoppas att vinden antingen avtar till kvällen eller så får det bli ett intervallpass inomhus i stället. Den som lever får se.

Hoppas ni alla har en bra måndag!
Kram Carina.

25 januari 2014

Lite svårt att hålla sig.

Lördag och helg. Och jag är så trött och seeeg. Inte så konstigt kanske då jag kan ha tränat lite för mycket under veckan som gått. Men det är ju så svårt att hålla sig när det är det bästa man vet. Så då får man ta att man är lite trött :).

Var ute ganska tidigt i skidspåret i morse. Trivs som bäst då. När man kan få känslan av att vara ensam där ute i skogen. När man susar ner för backarna och känner att man har kontroll. När man orkar ta i uppför. När man ser de snötyngda träden. Flingor som faller. När man är ensam med sina tankar. När man tycker så mycket om att träna då är det som sagt lite svårt att hålla sig.

Annars har det inte varit några större utsvävningar denna helgdag. Nej, i dag har jag myst och varit nöjd med att bara vara hemma. Får väl se om jag orkar ta mig till affären senare, eller om jag skickar M….. (lite lat och bekväm, jag erkänner).

En sak jag gjort i alla fall var att ta fram kameran och macro-objektivet. Tulpanerna på köksbordet sjunger på sista versen och jag tycker dom är ganska vackra när dom börjar vissna och bladen faller av.





Återstoden av dagen vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Antingen blir det lite Moderskeppet eller att kura under en filt med en bok. Alldeles förträffliga saker att syssla med så här en lördagseftermiddag i januari.

Önskar alla en fortsatt trevlig helg!
Kram Carina.

23 januari 2014

Hur gick det här till?

Liten är inte så liten längre. Vill pröva egna vingar. Göra saker utan mamma och pappa. Vågar åka hem till kompisar ensam. Blir sakta men säkert mer och mer självständig. Samtidigt som jag tycker det är underbart att hon blir just mer självständig och vågar göra saker så är det lite, tja sorgset. Eller kanske inte sorgset, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslorna.

Man kommer aldrig mer få uppleva saker för första gången. Aldrig mer få se det första leendet. Aldrig få se de första trevande stegen för första gången. Aldrig mer få höra de första orden för första gången. Aldrig mer se henne klara cykla utan stödhjul för första gången. Jag tycker verkligen det är roligt att få följa utvecklingen och se den person hon börjar bli. Men lite sorgset känns det att hon aldrig mer kommer att vara liten. Att hon blivit en stor tjej. Tiden har bara rusat iväg. Det var ju alldeles nyss hon kom till oss och var en liten skrutt. Och nu är hon på väg att bli stor. Hur gick det här till?




Älskade unge, hur kan du ha blivit så stor?

En galen eftermiddag är snart till ända. Hade trott att jag skulle kunna ta det lugnt efter att jag varit på behandling. Kan meddela att det blev långt ifrån lugnt. Telefonen ringde i tid och otid. Mat skulle lagas. Tvätt hängas. Kläder strykas. Emma hämtas. En pannlampa hittas. Och icke att förglömma: en tand skulle letas rätt på (andra tanden och första framtanden trillade ut i natt när hon sov men hittades inte på morgonen. KATASTROF!! Tur då att mamman är bra på att hitta saker och lyckades på första försöket…..). 

Nu efter nattningen så tänker jag inte göra ett endaste dugg mer i dag. Nu är det min tur att ta det lugnt. Krypa upp i soffan och njuta av brasan som sprakar. Och i morgon är det fredag!!! Då hoppas jag på många timmar att göra vad jag vill på :).

Trevlig torsdag!

22 januari 2014

Att det kan vara så vackert.

Det blev ett lunchpass även i dag. Jag kan liksom inte hålla mig borta från skogen. Från allt det vackra. Naturen och framför allt skogen är svårslagen just nu. Lockar och drar. Med allt det vita. Lägg där till solen som kikar fram och visar diamanterna som glittrar i snön. Det gnistrar och omhuldar på samma gång. Och jag, jag känner mig bara så lycklig när jag får vara där. Och jag förundras. Förundras över att det kan vara så vackert.

Mobilbilder fick det bli.

Efter att ha vistats i den vackra vintervärlden var det dags att hämta Emma. En lugn och skön eftermiddag utan krav. Skön tid tillsammans. Fram emot kvällskvisten kom en liten goding på besök och vi fick äran att vara barnvakt. Väldigt roligt måste jag erkänna. Inte så konstigt då föremålet för "vaktandet" var helnöjd och på ett strålande humör.
Den lilla solstrålen som besökte oss :).

En jobbdag kvar denna vecka. I morgon blir det vila från träningen (även om jag egentligen inte vill). Men det gäller att vara klok och tillåta sig vila. Har ingen lust att köra på för hårt och bli sjuk igen. Så vila får det bli.

Trevlig kväll!

21 januari 2014

Zzzzzz….

En liten orolig madam har vi haft här hemma i natt. Liten vaknade vid tolv och somnade inte förrän vid fyra. Har ingen aning vad det hela berodde på. Hon kunde helt enkelt inte sova och därmed inte vi heller. Så mellan ett och tre låg jag vaken och läste - tur att man har en bra bok. Till slut somnade jag men Emma och M var vakna ytterligare en timme. Tror inte ens jag behöver nämna att jag inte varit på topp idag.

Tog mig igenom förmiddagen relativt smärtfritt - trots att huvudet inte var med at all. Väskan var packad och skidorna låg i bilen så det var inget att tveka på. "Ikke tenk, bare tren". Det blev ett lunchpass i dag också :). Och i dag gick det lätt. Då är det roligt att åka. När allt bara stämmer och man känner att man orkar. Hemma igen blev det lite "pluggande". Försöker så gott det går lära mig mer om fotograferandets ädla konst.

En tidig kväll i kväll och en bön till högre makter om att vi alla får sova i natt. Men först ser jag fram emot ett nytt avsnitt av Hart of Dixi. 



Några fler bilder från en av förra veckans promenader.

Trevlig tisdag!

20 januari 2014

Måndag & lunchträning.

Totalt borta när klockan ringde i morse. Helt väck. Har inte varit vaken en gång sen jag somnade i går kväll. Och det är ovanligt kan jag lova. Men jag var riktigt trött så denna nattsömn var välbehövlig.

Måndag och en ny vecka. Nya möjligheter - som en vän skrev i ett sms i går kväll. Kloka ord och jag försöker se måndagen och den nya veckan på detta sätt. Väldigt smärtfritt på jobbet - nästan så jag tror jag missat något - och lönerna var klara i ett nafs. Hade med mig träningsgrejer och drog direkt upp till skidspåret när jag jobbat klart.

Att jag glömt valla, "rätta" strumporna och vätskebältet hemma spelade ingen roll. Den friska luften och själva skidåkningen vägde med råge upp detta och det blev ett riktigt bra pass. Körde lugnt även i dag - försökte i alla fall - och kunde konstatera att det är betydligt svårare att ta det lugnt när man åker klassiskt jämfört med skate. Tar man inte i åker man liksom bakåt och är det kuperat är det inte så mycket att välja på - man får lov att ta i :).

Träning som sagt och när vi kom hem, Emma och jag, blev det lugnt. Dammsög och tvättade men sen fick det räcka. Prioriterade att vila - har en grym skräck för att bli sjuk igen - så det fick bli två avsnitt av Hem till gården på paddan. Ja, jag följer fortfarande denna engelska såpa :).

Nu är det dags för nattning och sen dröjer det inte länge innan jag själv tänker knyta mig. I morgon är det en ny dag och nya möjligheter.


Några rosa tulpaner pryder köksbordet.

Trevlig kväll!

19 januari 2014

Härliga, härliga vinter!!

ÄNTLIGEN!!!! Tidig morgon. Ensam i skogen. Skidor under fötterna. Tystnad och stillhet. Stavtag efter stavtag. En lyckokänsla som sakta sprider sig i kroppen. Ett leende på läpparna. Ja, i morse var jag tillbaka i skidspåret igen och herre gud vad jag saknat det.

En underbar runda som sagt. Svårt att hålla sig lugn. Köra i lagom tempo. Hela tiden tänka: kör inte för fort. Kör inte för hårt. Inte det lättaste när man är van att göra just det. Men jag höll mig i skinnet och det blev en behaglig tur.

Hemma igen var det full fart. Emma, pappa Marcus och grannbarnen med sin pappa var ute och lekte i snön. Bob åktes i "hemma-backen" efter en liten upptäcksfärd bland snötyngda träd. Det är ju så här det ska vara på vintern. Älskar det!



 Snön faller. 


Våran Emma <3.

 Grannkillen Oliver på upptäcksfärd.

 Granntjejen Signe.

Älskar det här!

Ha en fortsatt trevlig söndag!

17 januari 2014

Det här gör mig galet glad!!!

Fredag och den bästa dagen på hela veckan! En hel förmiddag att göra vad man vill. Sen få åka och hämta den bästa. Och avsluta dagen tillsammans allihop - hela familjen. Blir lycklig!

Något som också gör mig glad är när jag får vara ute. Får se allt det vackra inbäddat i det mjuka samtidigt som nya flingor sakta dalar till marken. När jag sedan kan ta med mig kameran och gå ut och omhuldas av allt detta. Då är jag mer än lovligt glad. Galet glad skulle man kunna säga :).





Dags att hämta hem den bästa och sen fara en sväng till affären. Huset är städat. Kroppen är piggare. Solen kikar fram och snön faller sakta.

Trevlig helg allesammans!
Kram Carina.

16 januari 2014

Att öppna ögonen.

Tror minsann att jag börjar komma på bättringsvägen. Den där vägen då krypandet i kroppen så sakteliga börjar ge sig till känna. Rastlösheten. Oron. Så i dag tog jag tillfället i akt, tog med mig kameran och gick ut på en promenad i dagsljuset.

Otroligt skönt att röra på sig. Ingen träning att tala om men ändå. Just det där att få röra på sig. Känna att man gjort något. När man är ute så där och går i välbekanta omgivningar är det lätt att missa massa saker. Bara se det där "vanliga". Det som alltid är där. Men när man tar sig tiden. När man verkligen tittar på det som finns runt om. När man öppnar ögonen. Då kan man upptäcka att världen i ens närhet är ganska så vacker.





På bättringsvägen som sagt men ändå lite sorgsen i hjärtat. En släkting som varit en stor del av min barndom och uppväxt. En släkting som bara så där inte längre finns hos oss. Jag vet att livet är så här. Inte för evigt. Men det känns ändå konstigt att vi inte kommer att ses. Inte i det här livet i alla fall. Vila i frid morbror Sten <3.

Ta hand om varandra!
Kram Carina.

14 januari 2014

Inte helt enkelt...

När man här hemma och är sjuk. Då borde man kanske vila. Kanske lägga sig ner och slappa. Men det är inte riktigt min grej. Blir lätt uttråkad och rastlös. Kan liksom inte slappna av. Hjärnan går på högvarv. Så många idéer. Så mycket jag vill göra. Det är jag i ett nötskal helt enkelt :).

Efter att jag jobbat undan en del här hemma nu under förmiddagen (tänker på mina kollegor och håller mig hemma) så blev jag just uttråkad. Funderade lite på vad jag skulle  hitta på och fick syn på "fågelhuset" utanför köksfönstret. Naturligtvis skulle jag testa att fota småfåglar.

När jag satt och smög innanför fönstret så konstaterade jag snabbt att någon djurfotograf, det kommer jag nog aldrig bli. Det där med väntan - inte min grej. Och det gäller att vara med. Det är ju inte direkt så att fåglarna ställer upp sig i en pose och väntar på att jag ska hinna fixa allt. Nej, det gäller att vara snabb som blixten.

Knäppte några bilder och kunde konstatera att det var inte helt enkelt att fotografera dom små liven. Men roligt var det. Och utmanande. Och att just utmana sig själv tror jag är viktigt emellanåt. Annars är det lätt att fastna i samma gamla trygga hjulspår och stå och stampa på samma ställe.

Nedan följer några bilder. Inte den bästa kvalitén men håll till godo.



Totalt fel fokusering - inte helt enkelt som sagt :).

Nu dags för lunch och sen fortsätta jobba.

Trevlig tisdag!

13 januari 2014

Så himla typiskt.

När man har gått och väntat på vintern. Att få plocka fram skidorna. Att få vara ute och leka i snön. Hitta på vinteraktiviteter. Grilla korv. Dricka varm choklad. Bli frostnupen om kinderna. Ja, vad händer då när vintern äntligen kommer?? Jo, man åker på en förkylning.

Blir så himla less. Började känna mig skum i går kväll men trodde allt skulle gå över med en god natts sömn. Det hade det kanske gjort också men en god natts sömn var inte vad jag fick precis. Och mycket riktigt. I morse vaknade jag upp snuvig, lite småont i halsen, frusen och ont i huvudet. Så himla typiskt. Suck!

Pallrade mig iväg till jobbet och gjorde undan det mest akuta. Sen packade jag faktiskt ihop, tog med mig datorn och satte mig hemma och jobbade. Kändes bättre att sitta för mig själv och snörvla och kunna ta pauser när jag själv ville.

Nu blir det till att försöka kurera sig. Och hoppas på att förkylningen INTE går ner i bröstet som det tenderar att göra varje gång. Nej, nu ska här drickas ingefärste (usch och fy), ätas citron, knapras espritox och vilas.


 Sol & snö. Då är man tvungen att sticka ut näsan i 5 minuter.



Hoppas ni andra fått en betydligt bättre start på veckan.