header

header

31 januari 2015

Lite sjukstuga, stickning & skidåkning.

Liten vaknade med halsont och täppt näsa i morse och under dagen kom det feber också. Trist men det är många i klassen som är sjuka så det var väl inte direkt oväntat. Nu blir det till att proppa i sig själv ingefära och citron och hoppas på att det hjälper.

Här har snön yrt ute hela dagen så i morse fick M med glädje åka i väg och cykla. Jo han gjorde det utomhus. Själv var jag inte ett dugg sugen på att ge mig ut så jag mös här inne i stället. Och så stickade jag. Ärm nummer två på tröjan påbörjades och det är fortfarande lika roligt. Hoppas det håller i sig när det blir dags att sticka ihop hela grejen - är fortfarande lite orolig över detta. Men det löser sig säkert.

Inget sugen att gå ut som sagt men efter lunch drog jag i väg på ett skidpass. Fick låna M:s ruggskidor och om vi säger så här: Grymt glid hade jag så länge jag höll mig i spåret. Fäste hade jag också så länge jag inte lyfte allt för mycket på skidorna eller kom utanför spåret. Har nog aldrig stannat så många gånger och skrapat bort snö under skidorna tidigare. Skulle väl vara den enda tävling jag åkte på ruggade skidor då.... Ja, ja, man kan nog konstatera att jag och ruggat går väl inte riktigt ihop men kroppen var pigg och det var skönt att träna :).

Skogen & ensam - älskar detta!!


Nu blir det en lugn kväll som väntar och förhoppningsvis blir Emma piggare.

Trevlig lördag!

30 januari 2015

Smash the house & flowers.

Ja då var det plötsligt fredag igen. Galet vad fort veckorna går. Och i morse hade jag lyxen att M kunde lämna på skolan så då passade jag på att sticka ut tidigt och träna. Ett riktigt långpass blev det (kunde liksom inte sluta åka) och sällskap fick jag bitvis. Och otäckt bra gick det så då var det bara att köra på :).

Klämde in lite stickning efter träningen - ja, jag är verkligen helt fast i detta. Och sen blev det ett besök på köpcentret innan det var dags för hämtning. När vi kom hem tog vi tag i en sak som vi skulle gjort för länge sen. Emma fick fram brödkaveln och sen var det bara att riva pepparkakshuset.

Det flög lite bitar och godis här och där men i det stora gick det bra. Riktigt roligt tyckte hon också att det var. Tror jag det, att faktiskt ha sönder något - det skulle jag nog också tyckt varit roligt ;). Så i dag kan vi definitivt säga att julen lämnat vårt hus.




Eftersom det är helg kände jag för att lyxa till det och köpa lite blommor och liva upp huset med. Är inne i en period då jag vill förändra här hemma. Men då jag inte riktigt vet vad eller hur jag ska ändra får det räcka med att köpa hem blommor till helgen.


Rosor & tulpaner blev det.

Nu känner jag att stickningen kallar. Så trevlig helg på er!


28 januari 2015

Ombyte förnöjer, eller........

Om det var en strålande vacker vinterdag i går så kan man tyvärr inte säga det samma om dagen i dag. Nej, minusgrader byttes mot plusgrader. En klarblå himmel och strålande sol mot mulet och lätt duggregn. Torr fin snö mot slask och plask. Man brukar ju säga att ombyte förnöjer men nja, i det här fallet håller jag nog inte med. Men det är inget att göra åt saken. Vädret kan man inte påverka utan det är bara att acceptera och göra det bästa av det.


Ge oss mera snö att hoppa & leka i!

Ett besök hos osteopaten för att rätta till en sned rygg, en ond nacke, en stel sida och måååånga muskelknutor gjorde att jag fick vila vila från träningen i dag. Ingen större katastrof då det var välbehövligt men en rask promenad med en pod i lurarna kunde jag inte motstå.

Sen måste jag erkänna att jag suttit och stickat. Herrejösses vad roligt det är! Varv efter varv. En tröja som sakta men säkert växer fram. Jag är fortfarande lite skeptisk/orolig för att slutresultatet inte kommer bli det bästa men jag har som sagt roligt när jag håller på. Så roligt att jag skickat efter nya mönster - både på stickade tröjor men även på folkdräkter. Jo, ni läste rätt. Jag har fått för mig att jag ska ge mig på att försöka sy en folkdräkt. Ingen bestämd modell utan en som jag helt kommit på själv - ja vad gäller färg- och tygmässigt alltså. Om det blir verklighet eller inte får tiden utvisa. Detta är inget jag tänker göra för att jag ska utan bara för att jag har lust och tycker det är roligt.

Men nu är det hög tid att påbörja en ny fotobok för Emmas 2015 (jag har ju alltid en på gång under året så det inte ska bli så mycket i slutet). Och sen är det ju bloggboken för 2014 - den borde jag också ta tag i......

Trevlig lill-lördag!

27 januari 2015

Kan ha varit den finaste dagen.

I dag slog vintern verkligen rekord i att visa sig från sin allra bästa sida. Och i dag kan det mycket väl ha varit den finaste dagen vi får uppleva den här vintern. I alla fall blir den svårslagen.





Ni må tro att jag är hyfsat nöjd med att jag tog mig ut på ett skidpass innan jag hämtade Emma vid skolan. Halleluja vad fint det var!! Ja, det var så fint att det inte går att sätta ord på och det blev det bästa skidpasset på väldigt länge. Kroppen var pigg, tekniken stämde, styrkan i armarna fanns där och fästet var ok Jag måste erkänna att jag åkte runt med ett stort leende på läpparna, tittade mig förundrat omkring och kände mig oerhört tacksam över att ha möjligheten att uppleva denna dag. Denna dag som kan ha varit vinterns finaste.

Förstå lyckan!!

Nu ska jag sätta mig och sticka några varv på tröjan jag börjat på. Vi får väl se hur slutresultatet blir (om den går att använda eller inte...) men den fyller i alla fall sitt syfte och jag kopplar av när jag sitter där med stickorna i händerna :)

Hoppas ni får en bra kväll!

26 januari 2015

Runt min hals.

Ett av mina mål för det här året är ju att leva i nuet och fokusera på det som är viktigt. Inte helt lätt för en person som ständigt planerar och tänker på vad som ska hända i framtiden. Har gått runt och funderat på vad jag skulle kunna göra för att komma på andra tankar när jag faller in i det gamla mönstret igen. Och för någon vecka sen kom jag på det.

När jag var yngre hade jag alltid halsband på mig men av olika anledningar slutade jag ha det - främst för att de var i vägen när jag tränade och att det var drygt att ta av och på dem hela tiden. I julas fick jag en tunn lite längre silverkedja som jag önskat mig. Men jag visste inte riktigt vad jag skulle ha på den. Visste bara att jag ville ha något med mina egna personliga budskap på.

Häromveckan så slog det mig att jag sett någon någonstans som hade två små silverbrickor på just en tunn kedja. Jag googlade lite och hittade det jag letade efter, två silverbrickor som man kunde gravera in det man önskade. Så nu har jag två små silverbrickor med mina egna budskap runt halsen och som ska påminna mig om vad som är viktigt här i livet.





Önskar alla en fin måndag vädret till trots.
Kram Carina.

25 januari 2015

Bästa sällskapet!

Efter en löptur i ett magiskt vackert vinterlandskap i morse kände jag att inne kunde jag då inte tillbringa denna söndag. M ville åka skidor i Gyllbergen så jag och Emma hängde på. Hängde på dit alltså. Träna fick han göra med sig själv som sällskap. Vi tog oss en tur i vår egen takt.

En tur som blev nästan 10 km totalt!! Och en tur i ett makalöst vackert, snötäckt Gyllbergen. En tur där den mindre varianten av mig själv åkte först i spåret och pinnade på bra. Och pratade. OMG vad munnen gick. Men det var bara roligt att få höra alla funderingar som rör sig i det lilla huvudet :). Och jag då? Ja, jag måste erkänna att för första gången i mitt liv så njöt jag av att åka utan att träna. Det var helt fantastiskt. Att bara åka runt utan att bli svettig och hetsa. Utan att jaga mil och timmar. Utan att känna stress. Ja, jag var verkligen helt avslappnad och stressfri och det var helt underbart. Men vad annat kan man bli när man är ute i naturen med det bästa sällskapet <3.

Vi hade ju med oss varm saft, lite russin och choklad så klart så vi skulle orka där i spåret. När vi kom tillbaka till bilen hade vi korv och bröd som vi smällde i oss i solskenet. Och aldrig smakar väl maten så gott som när man åkt en tur och får äta ute.




Lill-kameran fick följa med så det blev väl lite bättre bilder än med mobilen. 

Jag hade ju en föraning innan helgen att den hade en möjlighet att bli riktigt bra. Visst är det härligt när man upptäcker att man hade rätt.

Trevlig kväll!
Kram Carina.

24 januari 2015

En lördag då inspirationen kom tillbaka.

Jag hade ju en föraning om att helgen skulle bli bra och jag måste säga att jag nog tror den stämde. I alla fall hittills :).

Började min lördag på bästa sätt i morse. Emma var vaken tidigt och vi mös i soffan med Barnen i Bullerbyn på tv:n. Älskar Astrid Lindgrens filmer och böcker. Sen skulle jag egentligen ha vilat från träning då kroppen är trött men nja - det gick inte så bra. Stack ut på ett pass i skidspåret och även om det gick tungt var det skönt.

Sen jazzade vi runt här hemma och tanken var att jag skulle slappa lite men då tyckte Emma att vi skulle fota lite och då.... Ja då kom fotohjärnan igång och vi tog först de bilder hon hade tänkt och sen gick vi ut och tog de bilder jag ville. Mitt fotograferande har legat på sparlåga ett tag nu men i dag var glädjen och inspirationen tillbaka. Oj så roligt det var!!!





Men nu blir det till att ta det lugnt och vila. Vänner kommer på middag i kväll och ska jag orka med och inte somna mitt i maten så lär jag ta det lite piano nu :).

Ha en fortsatt bra lördag!
Kram Carina.

23 januari 2015

Att man kan få ha det så här bra.

Under skidpasset i morse var jag nästan tvungen att nypa mig i armen både en och två gånger. Om och om igen häpnade jag över hur det kunde vara så fantastiskt vackert där ute i skogen. Granarna som snötyngda hängde ner mot det nykörda skidspåret. Kylan som letade sig fram och nöp i kinderna. Tystnaden ute på myrarna där bara mitt egna andetag och stavtagen mot snön hördes. Känslan av att få avverka kilometer efter kilometer alldeles ensam. Och när ett rådjur plötsligt skuttade fram framför mig - ja ni förstår ju - det var nästan för bra för att vara sant.

Det slog mig även att jag är så fantastiskt lyckligt lottad som kan få ha det så här. En dag i veckan helt för mig själv. Min egna tid. Att göra precis vad jag vill på. Jag vet att detta inte varit möjligt om jag inte haft M. Han är verkligen den bästa jag kunde få. Jag hoppas verkligen att han vet hur mycket han betyder för mig. Och att han vet att jag uppskattar dessa fredagar mer än jag någonsin kommer att kunna förklara.



Bilder från mobilen - ger ingen rättvis bild av hur vackert det verkligen är.

Redan i morse hade jag bestämt mig för att strunta i allt vad städning heter. Detta skulle verkligen bli en dag då jag gjorde precis det JAG ville. En dag utan stress. Började ju med skidåkningen. Sen hade jag tänkt mig en tur med kameran som sällskap. Men träningspasset blev längre än jag hade tänkt och sen var det inte så värst mycket sol ute. Så jag hamnade tillsammans med klass 1B i stället :).

Emma har vid flertalet tillfällen uttryckt en önskan om att jag ska komma och vara med henne i skolan. Tidigare har jag inte känt att jag haft tid men i dag så. Hade ju inget planerat så jag for till skolan och överraskade henne. Oj, så glad hon blev när jag knackade på dörren och klev in i klassrummet. Och oj, vilken beundran jag känner inför alla lärare och övrig personal som tar hand om våra barn i skolan. Även om Emma är lyckligt lottad och går i en bra klass så kan jag meddela att under den tid jag var med hade mitt tålamod trutit för länge sen om jag varit läraren. Men det var riktigt mysigt att vara med en stund och roligt att se hur hon har det i skolan.

Nu blir det till att invänta övriga familjen som är på ridning. Två lediga dagar tillsammans väntar och något säger mig att det kommer bli en bra helg!

Trevlig fredagkväll!
Kram Carina.

22 januari 2015

En torsdag i januari.

Ja då sitter man här igen. Ytterligare en vecka har gått - i alla fall på jobbfronten. M är i borta i jobbet och Emma sover. Egentid. Värdefullt och välbehövligt men också lite trist. Att sitta här själv. Detta är en dag eller rättare sagt kväll, som jag önskar att mamma och pappa bodde närmre eller att M var hemma men han är ju i vårt västra grannland.

Norge. Norge. Norge. Ja detta land har alltid haft och kommer nog alltid ha en särskild plats i mitt hjärta. Vet inte exakt vad det beror på men det har varit så så länge jag kan minnas. Jag har alltid älskat att vara i Norge (var där en hel del när jag var yngre). Älskat det käcka och glada språket. Älskat naturen. När jag var yngre var det så att jag höll mer på norrmännen än svenskarna i skidåkning. Något jag fått äta upp både en och två gånger..... Men jag stod på mig - envis har jag alltid varit ;).

När jag var yngre var jag också helt övertygad om att jag skulle flytta till vårt västra grannland och bosätta mig där. Riktigt så har det inte blivit MEN jag hade möjligheten för några år sedan att göra just det - flytta dit. Just då kändes det, av olika anledningar, inte rätt men nu i efterhand kan jag undra: vad f-n tänkte jag på???? Jag har ju alltid drömt om det. Varför tog jag inte chansen?? Men men, ingen idé att "gråta" över detta. Norge finns kvar och är det meningen att jag en dag ska bo där så kommer det att ske.

Nu var det väl inte riktigt om min förkärlek till Norge jag hade tänkt berätta i dag - det bara blev så. Är grymt trött i både kropp och knopp och då kan det bli lite hur som helst. Inget särskilt har hänt denna torsdag. Körde ett långpass på skidorna innan jag hämtade Emma. Sen blev det vardagssysslor att ta tag i och gamla mönster att bryta.

I morgon är en ny dag och jag har en förhoppning om att solen ska kika fram. Hoppas, hoppas. Är sugen på att ta en sväng med kameran och så blir det nog en träningstur också. Men nu ska här plöjas några avsnitt av, just det - Gossip Girl. 


Ha det fint!
Kram Carina.

20 januari 2015

Inte vad jag brukar läsa.

Så var det då dags att lära sig något nytt. Lite otäckt och skrämmande känns det måste jag erkänna. Kan ju inte direkt allt om detta ämne - men lite kan jag (& så har jag ju den bästa mentorn att tillgå) - så det ska nog ordna sig. Spännande och kul ska det bli. Att lära sig något nytt även om det inte direkt  är vad jag brukar läsa :).


Tisdag och dagarna och veckorna springer iväg. Dagarna går med rasande fart och emellanåt måste jag stanna upp och tänka efter vilken dag det egentligen är. Livet går sin gilla gång. Det jobbas, gås i skolan, tränas och allt det vardagliga som bara går på autopilot.

Jag jobbar på med mina mål för 2015. Jag visste innan att det inte skulle bli lätt att ändra vissa beteenden hos mig själv men det gäller att kämpa på. Genom att ändra tankesättet vad gäller vissa saker så vet jag att om jag lyckas med det så kommer allt bli så mycket bättre. Inte lätt som sagt men inte heller omöjligt.

Nu tjuter tvättmaskinen där nere i tvättstugan så det är väl dags att ta tag i tvätten. Är lite trött efter lunchpasset på laggen och i kväll är det dags att ge sig ut i spåret igen då Emma har träning. Jag hoppas på att hinna vila lite innan det är dags - annars vet jag inte hur det ska gå :).

Trevlig eftermiddag!

18 januari 2015

Många S på en söndag.

I dag har det varit en aktiv söndag för hela familjen här i huset. Började i morse då M och E åkte till slalombacken för att öva på utförsfärdigheterna. Själv hoppade jag detta och drog ut i längdspåret för att bland annat bättra på stakmusklerna.

Sen hade jag turen att få lite tid för mig själv här hemma. Tog väl till vara på denna egentid genom att göra inpackning i håret och skrubba mig från topp till tå - lyxigt. Så hann jag även med att plöja några avsnitt av Gossip girl - ja, det är väl bara att erkänna att jag är fast i denna serie än en gång.

Nu kunde man tro att Emma fått nog av fysisk aktivitet när hon varit 3 timmar i slalombacken men icke! Nej, när hon hade vilat ett litet tag förkunnade hon att ett besök på skridskoplanen stod överst på hennes lista. Så när mörkret började falla var hela familjen ute och åkte skridskor. Emma övade på att åka medan mamman övade på att göra stoppsladd och sen fick agera bandymålvakt - med varierad framgång kan meddelas :).



slalom, skidor och skridskor har vi hunnit med i dag - många S på en söndag kan man säga.

Trevlig kväll!

17 januari 2015

Att ha tagit upp något gammalt.

Jag har länge gått runt och funderat på vad jag ska hitta på som får mig att koppla av. Känna mig mindre rastlös. Som får mig att vara här och nu. Och häromdagen kom jag på det (tror jag i alla fall): jag ska börja sticka igen!

För en herrans massa år sedan höll jag på och handarbetade en hel del. Broderade, virkade, sydde och stickade. Men av olika anledningar så har detta helt fallit i glömska. Till viss del beroende på ett bristande intresse så klart men även att jag känt att tiden inte räckt till. Men nu så, nu har jag införskaffat garn och sitter och smattrar med mina stickor. Och jag måste erkänna att det är just avkopplande och får mig att vara här och nu och inte tänka på en massa annat :).


Jag är dock väldigt ringrostig och resultatet blir väl inte det jämnaste och finaste jag gjort. Men som med allt annat ger övning färdighet. Så nu håller jag på och stickar en slagts "Marion-luva" - en luva som liknar dom där dom hade på medeltiden. Tänkte börja med något som jag känner att jag klarar av. Har dock beställt garn för att sticka mig en tröja..... Vet inte om jag tagit mig vatten över huvudet där men testar man inte så får man aldrig veta :). Det känns faktiskt riktigt bra att jag tagit upp något gammalt som jag en gång i tiden tyckte väldigt mycket om.

Ha en fin lördag!
kram Carina.

15 januari 2015

Att vara helt splittrad.

Torsdag och jobbveckan är över för den här gången. Sitter hemma och funderar över både det ena och det andra. Mest är det funderingar om vad jag ska göra med mitt liv som upptar mina tankar. Jag måste göra något som känns meningsfullt. Som får mig att känna mig kreativ och att jag utvecklas. Som det är nu så har allt stagnerat känns det som. Jag kommer ingen vart och det är inte tillfredsställande att känna så här.

Men den stora frågan är just: vad ska jag då göra i stället för det jag gör nu? Och svaret på den frågan: jag har ingen som helst aning. Visst drömmer jag om saker jag vill göra men det varierar från dag till dag. Det hela vore ju så mycket lättare om jag hade en stor dröm som jag brann för. Men nu är det så mycket jag vill göra. Så många saker jag skulle vilja hålla på med. Men ingen stor dröm som sagt. Det är inte utan att man känner sig helt splittrad.

Jag beundrar verkligen alla som har en dröm. Något dom brinner för och som sen gör slag i saken och vågar ta språnget och satsa på den drömmen. Jag önskar att jag vore likadan men jag är rädd för att jag är en för stor trygghetsnarkoman för att riktigt våga. Sen har jag ju som sagt inte kommit på exakt vad det är jag drömmer om ännu. Det kanske blir lättare då ;).

Men det mesta brukar ordna sig till slut och det gör det säkert den här gången också. Ska försöka låta bli att fundera så mycket utan låta allt komma till mig i stället. Under tiden ska jag fortsätta med en kurs i bildbehandling som jag håller på med. Sen tänkte jag nog börja sticka lite igen och kanske ge mig i kast med att inleda ett större syprojekt. Ja ni ser, det finns massa saker jag vill göra så något borde jag väl komma fram till till slut ;).


En bild från ett projekt jag höll på med förra året. Har slutfört det men mer om det en annan dag :).

Ha en fortsatt fin torsdag!
Kram Carina.

14 januari 2015

Att göra det i alla fall.

Efter en natt med katastrofalt dålig sömn. Efter en gårdag med aningens för hård körning på träningen. Efter en morgon och förmiddag som gått i ett för högt tempo - ja, då är tanken på att ge sig ut och träna väldigt långt borta. MEN när man då börjar tänka efter. På hur fint det är ute i skogen. På hur bra man mår när man är där ute. På hur roligt det faktiskt är att åka skidor. Ja, då är det lätt hänt att man glömmer allt det jobbiga och ger sig ut i alla fall.

Så var det för mig i dag. Hade bestämt mig för att låta kroppen vila och strunta i träningen. Men så var det ju det där med att glömma allt det jobbiga...... Jag hamnade ute i skogen i alla fall. Och även om kroppen var lite väl trött. Och även om det gled lite väl tungt, så spelade det faktiskt ingen roll.  För det var ju så ofantligt vackert där ute. Och jag är så oerhört glad att jag tog mig ut och tränade. För det visade sig vara precis det jag behövde (& så fick jag ju frisk luft och tanka D-vitamin på köpet). Ibland visar det sig vara rena lyckodraget att göra saker man inte tänkt i alla fall :).


Inte dom bästa bilderna från mobilen men kanske ni kan få en liten hint om hur fint det är. 

En onsdag i full fart som avslutades med att en klasskompis till Emma följde med hem. Jag lyckades avstyra att dom skulle hänga med mig så dom lekte riktigt bra tillsammans till slut. Så himla skönt, då fick ju jag lite saker gjorda här hemma under tiden. Fast jag gjorde faktiskt mindre än jag tänkt mig. Ett av mina mål inför det här året är att nöja mig med att det duger att "bara" göra en sak och vara nöjd med det. Och det var detta jag praktiserade här i eftermiddags och jag tycker nog jag lyckades måste jag säga:).

I morgon väntar sista jobbdagen för den här veckan. Skönt!! Har planerat att vila från träningen men vi får väl se hur det blir med den saken.....

Ha det bra!

12 januari 2015

Lite småfrusen & att inte veta varför.....

Sitter vid köksbordet och huttrar. Inte för att vi har kallt här inne, nej jag fryser bara och jag vet inte varför. Det bara blev så efter att jag kört hårda intervaller på spinningcykeln - lite märkligt. Ska nog dra på mig en tjocktröja till, krypa upp i soffan framför brasan och se om jag kan tina upp igen.

Denna måndag har snön fullkomligt vräkt ner här ute. Stora flingor har fallit ner från himlen och nu ser det ut som riktig vinter igen. Jag tror jag gillar det. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Och visst är detta konstigt. Jag som alltid älskat vintern och att få åka skidor. I år vet jag inte vad som har hänt. I vanliga fall hade jag hoppat högt av förtjusning över att vintern äntligen är här på riktigt men nu, nja. Det känns nästan som att det kvittar.

Känner mig lite likgiltig över snön och möjligheterna att spänna på sig laggen. Längtar nästan mera efter att springa i skogen när marken är bar. Tror till viss del att min sinnesstämning beror på att det varit så lite snö hittills. Att när man åkt skidor har man fått trängas med många andra på den korta slinga som funnits att tillgå. Och det är inte min grej. Nej, när jag tränar vill jag helst vara ensam. Känna mig som jag är helt själv där ute i skogen. Få vara själv med mina tankar. Inte ha någon hetsig person som ska hänga på. Inte känna mig stressad. Det kanske är detta det beror på. Jag vet inte.

Och så längtar jag efter mitt paradis. Åh, vad jag längtar. Längtar efter välbekanta dofter. Välbekanta stigar. Suset i tallkronorna. Gnisslet från årorna när man ror den lilla ekan. Efter fiskarna som vakar om kvällarna. Efter vägen upp till platsen jag härstammar från. Efter den finaste tallåsen i världen. Efter värmlandsskogarna som är de bästa. Längtar så mycket att det nästan gör ont i hjärtat. Därför blir det några bilder från den bästa platsen i världen. Den plats som för alltid har den första och största platsen i mitt hjärta.




Ja, ja, det var några funderingar från mig så här på måndagskvällen. Nu ska jag sluta fundera och kolla på några avsnitt av Gossip Girl. 

Ha det bra!

11 januari 2015

Söndag här hemma.

En söndag som känts som en lördag har passerat. Konstigt det där, att en dag kan kännas precis som en annan. Och lite surt att dagen känts som just en lördag men strunt samma. Det blir bra ändå :).

Mycket skidor har det blivit i dag så klart. Sista etappen av Tour de Ski har avverkats och än en gång har jag imponerats av alla dessa duktiga åkare som kämpat sig upp för den sista, långa och ofattbart tunga backen. Vilka prestationer. Men mest imponerad måste jag erkänna att jag blev av den fantastiska Marit Björgen. Jag finner inte ord för hur glad jag blev när hon äntligen fick vinna i dag. Och visst kom det en tår eller två när hon passerade mållinjen.

Dagen har ju inte tillbringats i tv-soffan hela tiden så klart. Nej, två träningspass har det blivit för min del. Först styrka i morse och så blev det ett skidpass i eftermiddags. Så skönt för både kroppen och huvudet att få träna. Och så har ju barnen här hemma varit ute i snön och lekt. Äntligen fick bobbar och pulkor komma fram. Och äntligen kunde man hoppa i snöhögarna och busa.





Dags att försöka ladda batterierna för en hel jobbvecka. Huvva. Det var inte i går och inget jag längtat efter men det kommer nog att gå bra.

Trevlig kväll!

10 januari 2015

Men se det snöar!

Sitter inne och myser och ute yr det i luften. Äntligen säger jag!! Äntligen faller den vita varan från himlen och åter hoppas jag på massa snö och en riktig vinter.




Lördag och en lugn sådan för min del. Rivstarten här i veckan har gjort att kroppen sagt ifrån så det är bara att gilla läget och försöka lyssna. Det är svårt det där. Att ta det lugnt när man behöver. När man inte är van eller när man inte vill. MEN man har bara en kropp och då gäller det att lyssna. Fast när man smiter ut i yrvädret med kameran och sen får sätta sig inne och redigera med levande ljus lite här och där, en brasa som sprakar och Tour de Ski på tv:n - då är det ganska skönt att ta det lugnt.

Ensam hemma är jag också. M har varit ute och cyklat sen kl 9 i morse (4,5 h är han upp i nu...) och Emma skjutsade jag till en kompis för några timmar sen. Men jag klagar absolut inte. Det är ganska skönt att få vara själv här hemma emellanåt.

Dags att koncentrera sig på skidorna och njuta av att det äntligen snöar!

Ha en fortsatt fin lördag!

9 januari 2015

Tillbaka i vardagen & barndomsvänner.

Ja då var det slut på allt vad lov heter. Vardagen började med en rivstart igår och har fortsatt likaså i dag. Slut på att dra runt i pyjamasbyxor länge om dagarna. Slut på att sticka ut och träna när man vill. Slut på dagar som bara går. Men även om det är surt att vara tillbaka i vardagen igen så får man lov att tänka på vad bra man haft det som kunnat vara ledigt så pass länge. Att man haft massa tid tillsammans. Det är ovärderligt och värdefullt och jag är oerhört tacksam över att vi haft en så bra julledighet.

Något som har legat lite nere ett tag nu är mitt fotograferande. Har helt enkelt inte haft samma inspiration och lust att fota. Har inte känt samma glädje som förut. Snarare blev det så att det kändes som ett tvång ett tag. Så jag har bestämt mig för att ta det lite lugnt på den fronten och hoppas på att lusten snart kommer tillbaka.

Men helt borta har inte lusten varit. Nej, när jag var hemma i Värmland i julas så ville jag fota vinterporträtt och behövde frivilliga till detta. Frågade mina barndomsvänner om dom kunde tänka sig att ställa upp och visst ville dom det :).

Det här är mina äldsta vänner och vi har verkligen växt upp tillsammans. Vi har lekt, bråkat och lekt om vartannat. Vi har sprungit fram och tillbaka mellan våra hus. Varit på friidrottsträningar tillsammans. Vi har tecknat, lekt med dockor, hittat på historier, haft en djurklubb, varit på semestrar tillsammans, sett och diskuterat dåtidens stora såpor på tv:n: Dallas, Dynastin & Falcon Crest. Ja, om jag inte haft Cecilia och Therese som vänner under min uppväxt hade min barndom varit betydligt fattigare. Så därför var det extra roligt att dom ville ställa upp så att jag fick fota dom. Tusen, tusen tack!








Fredagkväll och jag är ensam hemma. Emmas ridning har bytt dag så nu är det fredagkvällar som gäller. Inte mig emot för nu blir det betydligt lättare att åka iväg om helgerna utan att hon ska behöva missa ridningen. Tror det här blir en bra lösning för oss alla. Men nu ska jag passa på att njuta av min ensamtid här hemma.

Önskar er en fin kväll!
Kram Carina.