Precis vad jag behövde.

Den här helgen. Att få vara hemma. Med mamma och pappa. Att få träna i välbekanta marker. Att få köra gamla rundor. Att få gå och lägga sig och läsa en bok efter maten. Att få se utsikten över Fryken. Att få vara i skogen. Att få äta mammas mat och äppelpaj. Att få se Emma leka med mina gamla leksaker. Att få se henne krama mormor och morfar. Att få vara där jag växte upp. Den här helgen. Den var precis vad jag behövde :).

Ja, jag har haft det oförskämt bra måste jag erkänna. Och jag är så glad att jag tog mig tiden och åkte hem till Värmland. Jag har saknat det. Saknat mamma och pappa. Mitt barndomshem. Riktigt mycket. Även om jag inte bor kvar där längre, så kommer detta lilla samhälle ändå alltid att vara hemma. Och det ska inte dröja lika länge tills jag är tillbaka nästa gång. Dä löver ja!

 Utsikt över Fryken från toppen av slalombacken.

Här har man sprungit upp & ner många gånger :).

I mammas fotspår. 

Dessa banor har jag nött många varv på

i mina dar. 

Är ju tillbaka i Dalarna och jag måste säga att bilresan hit var riktigt rolig. Vi stängde av radion och paddan och satt och bara pratade, Emma och jag. Så himla kul och mysigt att få höra alla hennes funderingar och tankar. Så häftigt att kunna föra riktiga konversationer. Hon börjar bli stor nu våran tjej <3.

Väskorna är uppackade. Tvätten hängd. Dagens träning är avklarad och det ligger en hel oplanerad eftermiddag som börjar gå över till kväll framför mig. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på? Hade tänkt ta en tur till IKEA som öppnade i fredags men nja. Såg hur parkeringen såg ut när jag åkte förbi för någon timme sen och nej. Jag väntar nog och tar det en dag till veckan i stället. Det får nog bli ett avsnitt av Hem till gården. Och sen har jag ju inte sett True Blood ännu. Och sen är det en dokumentär om fotografen Inta Ruka som jag väldigt gärna vill se. Ja, det får nog bli en stund framför datorn/tv:n.

Önskar alla en trevlig kväll!