Nu kan jag inte riktigt hålla mig längre.

Ibland är det svårt att hålla sig. Att vara tyst. Att inte berätta. Speciellt när det är något roligt som man vet att man ska få berätta så småningom. Speciellt när man har något man vill visa. Eller ganska mycket att visa rättare sagt (och som man ska få visa så småningom).

Så är det för mig just nu. Sitter och går igenom alla bilder från senaste bröllopsfotograferingen. Redigerar för fullt. Vill så gärna visa men det går ju inte riktigt än. Brudparet måste ju få se sina bilder först. Det är inte mer än rätt. Men en liten ynka bild kan jag inte hålla mig från att visa :).

Det blev inget sensommarskrik igår - var ju tvungen att tänka på grannarna ;). Men jag har faktiskt haft samma glada, sprittande känsla i kroppen även i dag. Det är skönt att känna så. Allt går liksom lättare. Men jag måste erkänna att jag är väldigt trött. Det där med en måne som är full och min nattsömn går inte riktigt ihop. Tre relativt sömnlösa nätter är jag uppe i nu. Då spelar det ingen roll om man är glad - man blir trött ändå. Fast fortsatt glad :). 

Tog mig trots tröttheten ut på ett rullskidpass på lunchen och det ångrar jag inte. Oj, så härligt det var! Äntligen börjar inflammationen i armen ge med sig lite så jag kan köra fler pass med stavar. Om ni inte redan visste det så gillar jag att åka just rullskidor. I morgon blir det dock vila från träning. Dom är tråkiga de där vilodagarna men ack så välbehövliga.

Nu blir det till att försöka få den lilla madamen i säng. Det har varit lite krångel om kvällarna på sistone. Men det är ju inte så konstigt med tanke på allt nytt som händer för henne om dagarna just nu. Dags att ta tjuren vid hornen!

Trevlig kväll!