Dötrötta ben & den finaste komplimang man kan få.

Tog mig inte ut på ett löppass i går. Nej, latheten tog en solklar seger och jag slappade i soffan i stället. Lite ångest över detta hade jag allt men det var välbehövligt. Men i dag var det dags för den efterlängtade löpturen. I morse var jag ute i löpspåret igen och oj vilket pass det blev.

Hade tänkt köra lugnt men så blev det inte. Nej, i 15 km blev det ett tempo som hette duga. Riktigt gött men nu sitter jag med dötrötta ben och lär ha så resten av dagen. Återhämtningen från hårda pass är ju inte direkt den samma som när man var 25 längre. Men det var det värt :).

Håller ju på att redigera korten från fotograferingen härom dagen. Är inte riktigt klar ännu men i går kunde jag inte hålla mig längre utan var tvungen att visa dem för min vän Emma. Och reaktionen när hon såg mina bilder. Oj, säger jag bara! Reaktionen var fantastisk och det var den finaste komplimang man kan få. Kan nu inte hålla mig från att visa några av alla bilder vi tog:

(bilden ska vara svartvitt men blir det inte här.....)

Lördag och snart dags att åka och inhandla det obligatoriska lördagsgodiset - till Emma. Tror jag ska satsa på en fototidning i stället. Men känner jag mig själv rätt kan jag ändra mig både en och två gånger i den här frågan ;).

Ha en fortsatt bra helg!
Kram Carina.