Att komma ihåg att andas.

Nu, klockan kvart i nio på kvällen, nu har jag äntligen blivit färdigt med det mesta för i dag. Och jag förstår så klart att jag absolut inte är ensam om att ha det så här, men när man har sådana här dagar när det går i ett, ja då känner man sig lite lätt mör när det blir kväll.

Det är nästan som om man går runt och håller andan hela tiden. Som om man glömmer bort att andas. Man är så uppe i allt som ska göras att man inte tar de djupa, lugnande andetagen man så väl behöver. I stället blir det små, korta flätningar för att syresätta kroppen. Inte helt optimalt. Det är viktigt det där, att komma ihåg att andas.

När jag är här, då kommer jag ihåg att andas.

I morgon ska jag äntligen iväg och försöka fixa till min rygg. Den är absolut inte bra så nu känner jag att dom får knäcka och fixa hur mycket dom vill bara jag slipper vara sned och ha ont hela tiden. Jag förstår verkligen inte vad det är som har hänt. Och det märkliga är att när jag tränar, då känner jag nästan inget alls. Men när jag tränat färdigt - ja då gör det ont igen. Men i morgon då hoppas jag ha fått ordning på eländet.

Nu ska det gås igenom bilder från senaste fotouppdraget. Tror jag har redigerat färdigt och att bilderna är klara för leverans.

Ha det fint!
Kram Carina.