Alltså den känslan, när man kommer ut på myrarna, när det gnirker under stavar och skidor, när älgarna har pulsat med sina stora klövar över spåren, när träden är snötyngda, man är ensam och solen börjar gå upp, när man åker i smala spår nära träden. Jag kan inte med ord beskriva denna känsla mer än att den är helt fantastiskt underbar!
På något konstigt sätt känns det som naturen visar detta skådespel för bara mig, där och då. Och jag tar tacksamt emot och insuper varenda sekund jag får vara i allt detta underbara. Att uppleva en kall, sömndrucken vintermorgon som sakta vaknar till liv - ja, det kan mycket väl vara det allra vackraste som finns <3.
Ja, i dag var lill-kameran med och jag hade lätt kunnat stannat var tionde meter
för att ta kort (men det skulle ju tränas också ;) )
Vad resten av denna lördag bjuder på har jag ingen aning om men det spelar inte så stor roll. Den här starten kommer jag leva på länge :).
Trevlig helg!
Kram Carina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för du lämnar några ord hos mig!