På plats.

Dagen före den stora dagen. Och jag känner mig ganska till freds där jag smugit mig undan och satt mig vid granen hemma i föräldrahemmet. Under den ligger paketen vackert inslagna och väntar på att öppnas. I morgon är det dags och väntan under denna lååånga dag kommer bli svår för vissa misstänker jag :).

Kommer ihåg att jag själv tyckte att julafton var årets längsta dag när jag var liten. Och den där tomten, han kom ju aldrig kändes det som. Så det är ganska kul att se just detta återspeglas i Emma här hemma. För: det blir ju aldrig julafton. Inte om man ska lyssna på tongångarna från vår otåliga 6-åring i alla fall.

Själv oroar jag mig mer över att dagen ska komma och gå i en rasande fart. Jag älskar julen och vill att den ska vara länge. Det är inte paketen som är det väsentliga längre. Nej, jag vill hellre uppleva stämning och gemenskap och se alla andras miner när de packar upp sina paket. Fast det är ju väldigt trevligt att själv få en klapp eller två. Det måste jag erkänna.

Inte så mycket till julstämning ute - tyvärr - men efter ett löppass i morse (jo då, benet är mycket bättre), och en tur in till stora staden - så masade vi oss ut Emma, mormor och jag. Det blåste tyvärr ganska kallt så Emma och mormor ville gå hem efter en stund. Själv tog jag med mig kameran och gick en sväng. Inte så juligt som sagt men ganska fint ute ändå.

Lugnt och fridfullt i kväll. Passar mig utmärkt. Nu vill jag njuta av att vara på plats. Riktigt suga på karamellen. Och hoppas på att julen 2013 blir riktigt bra.

Önskar alla en riktigt bra kväll, dan före dan.
Kram Carina.